A Fragile Language
I see my memories through the eyes of someone that is no longer me.
There is a fragility in how we record history, in who we choose to highlight and who in turn becomes forgotten. I build on the interconnection of images and experiences of my past and present, bringing together what I’ve seen in textile archives interwoven with memories of beach walks and stories passed on by grandmothers. These build upon a non-linear history, a way for me to understand my present and the visual language to which I am connected. I show this through combining print techniques to develop a visual vocabulary of gestures and marks, derived from photographs of draped fabric, archival fragments and brush marks.
“There is no point at which the story ends, and life begins.”
*Tim Ingold
A Fragile Language
Jag ser mina minnen genom ögonen på någon som inte längre är jag.
Det finns en skörhet i hur vi nedtecknar vår historia, i vem vi väljer att lyfta fram och vem som i sin tur blir glömd. Jag använder mig av relationen mellan bilder och upplevelser i mitt förflutna och i nuet. Sammanför vad jag sett i textila arkiv med minnen från strandpromenader och historier som förts vidare av min mormor och farmor. Dessa bygger upp en icke-linjär historia, ett sätt för mig att förstå min samtid och det visuella språk jag är i kontakt med. Jag visar detta med en kombination av trycktekniker som syftar till att utveckla ett visuellt vokabulär av gester och uttryck, härledda från fotografier av draperat tyg, arkiverade fragment och penseldrag.
“There is no point at which the story ends, and life begins.”
*Tim Ingold