Konstfack Degree Exhibition 2018 / Vårutställning 2018


Xenia Klein
Sweden, b. 1992
0709785315

Glass ball (Avocado birds, 2018)


Burned book (Avocado birds, 2018)


Carbonized bone (Avocado birds, 2018)


Glass meets carbonized bone (Avocado birds, 2018)

طيور الأفوكادو

Xenia Klein (born in 1992) is an artist who creates multi-layered work that explores the world of fiction, fantasy and poetry. She considers the objects she works with as characters with their own will. She is particularly fascinated with items that exude fragility, sadness or mystery and sometimes feels that “her practice consists of mourning everything.” Lately, she has started to work more and more with analogue photography (using both medium and large format cameras), a more organic process that enables her to give a new dimension to her practice. By playing with lights, colours and reflections, Klein manages to create a surreal atmosphere in each one of her photographs.
– Meryem Saadi, Moroccan curator based in Stockholm.

عصافير الأفوكادو

He watched her, while she was playing with the clay at the edge of the water. She raised a handful of purple-ish Dead Sea clay and together with a smile that would make the sun burst, she smiled “Sorrow salt in lonelinesses”.
Neither did they hear the jeremiad nor the threnody of the avocado birds, when these all around washed their wings and mutually exchanged skin caring clay masks, “we drown in tears, not in sorrow.”
– from the piece Avocado Birds

عصافير الأفوكادو

راقبها، وهي تلعب بالطين على حافة المياه. رفعت بيد ممتلئة من طين البحر الميت ذَا ألون البنفسجي بابتسامة تجعل الشمس ثاقبة، ابتسم” ملح الأسى في الوحدانية .”
لم يسمعا أنشودة رثاء ولا ندب عصافير الأفوكادو، حينما الكل من حولهما غسٌلو أجنحتهم و تبادلو أقنعة الطين للعناية بالجلد، “نحن نغرق بالدموع لا بالأسى.”

من العمل الفني عصافير الأفوكادو.

طيور الأفوكادو

Xenia Klein (född 1992) är en konstnär som skapar mångfacetterade arbeten som utforskar fiktion, fantasi och poesi. Hon närmar sig objekten som hon arbetar med likt karaktärer med egna viljor. Hon fascineras framförallt av föremål som utstrålar ömtålighet, sorg eller mystik och upplever ofta att ”hennes praktik egentligen består av att sörja allt”. På senare tid, har hon mer och mer börjat arbeta med analogt fotografi (genom såväl mellan- som storformats kameror), en mer organisk process som möjliggör för henne att tillföra nya dimensioner till sin praktik. Genom att leka med ljus, färger och reflektioner, lyckas Klein med att skapa en surrealistisk atmosfär i vart och ett av sina fotografier.
– Meryem Saadi, Marockansk kurator aktiv i Stockholm.

عصافير الأفوكادو

Han tittade på henne där hon i strandkanten lekte med leran. Hon lyfte upp en näve med lilaaktig Dödahavslera och i kör med ett leende som får solen att spricka log hon ”Sorgesalt i ensamheter”.
De hörde varken Avokadofåglarnas klagovisa eller sorgesång, när dessa runt omkring tvättade sina vingar och på varandra gjorde lerinpackningar, ”Vi drunknar i tårar, inte i sorg”.
– ur verket Avocadofåglar

طيور الأفوكادو

كزينيا كلاين (من مواليد 1992) فنانة تبتكر أعمال متعددة المستويات تستكشف عبرها عالم الخيال والشعر. و تعتبر الأشياء التي تعمل بها شخصيات لها إرادة خاصة. وتهتم بشكل خاص بالعناصر المحاطة بالهشاشة أو الحزن أو الغموض وترى في بعض الأحيان أن “ممارستها الفنية تتكون من الحزن في كل شيء”. في الآونة الأخيرة ، بدأت العمل أكثر فأكثر مع التصوير التناظري (باستخدام كل من الكاميرات الصغيرة والكبيرة) ، وهي عملية أكثر عضوية تمكنها من إعطاء بعد جديد لممارستها، من خلال اللعب مع الأضواء والألوان والأفكار. تمكنت كلين من خلق جو سريالي في كل صورة من صورها.

مريم السعدي أمينة معرض فني مغربية مقيمة بستوكهولم.


Bachelor

Fine Art


Cape Fear At the beginning of the 1991 film Cape Fear, we hear the daughter of the family, Danielle played by Juliette Lewis, describing the beautiful and mystical river from which the film takes its name. She continues: “When the only thing to fear on those enchanted summer nights, was that the magic would end and real life would come crashing in.”

We can see this scene as an image of art’s dual conditions. That is, the need to maintain the magic and the inherent unease in daring to enter into new and uncertain audience relationships. Art should of course be able to bear its own weight and have a life of its own, but what does it mean when its foundations are fundamentally unstable?

Interesting art succeeds in demonstrating new possibilities in our seemingly increasingly insecure system. The idea of fake news mixes with climate uncertainty to make it all the more difficult to navigate a society in which the winds of fascism and conservatism blow stronger. However, to stand on the edge of uncertainty is part of the artist’s life. Not least as an art student stepping out into more uncertain circumstances after the world of education. This means insecure employment conditions but also an opportunity to learn together with others how to survive as an artist and find new places for magic.

To take on society’s insecurities on various levels or to show alternative realities, these are important tasks for art and a path that many students set out along. Some of the more interesting points of departure for the current exhibition include quantum mechanics, hoarding, overabundance, mutations, enclosure, recursion, time scales, class, football, grid systems, capitalist realism, the division of labour, streams and silver linings. The exhibition allows everyday and social systems and digital and analogue space to open up to one another in new ways. It will certainly be exciting to follow these students through their future projects.

Palle Torsson
Senior Lecturer in Fine Art

Cape Fear I början av filmen Cape Fear (1991) hör vi familjens dotter Danielle, spelad av Juliette Lewis, berätta om den ljuvliga och mystiska floden med samma namn som filmen. Hon fortsätter; ”när det enda att frukta på de förtrollade sommarnätterna var att det magiska skulle sluta och det verkliga livet skulle krascha in”.

Vi kan se sekvensen som en bild av konstens dubbla förutsättningar. Alltså behovet av att behålla magin och oron inför att våga ta sig ut i nya osäkra publika förhållanden. Konsten skall ju kunna bära sig själv och få ett eget liv, men vad betyder det när grundförutsättningarna är fundamentalt instabila?

Intressant konst lyckas visa upp nya möjligheter i våra, som det verkar, allt mer osäkra system. Idéen om fake news blandas med klimatosäkerhet och gör det allt svårare att navigera i ett samhälle där fascismens och konservatismens vindar blåser starkare. Men att stå på randen av något osäkert tillhör konstnärens liv. Inte minst som konststudent kliver man ut i mer osäkra förhållanden efter skolans verklighet. Det innebär osäkra arbetsförhållanden, men också en möjlighet att tillsammans med andra lära sig hur man kan överleva som konstnär och hitta nya platser för magi.

Att ta sig an samhällets osäkerhet på olika plan eller visa på alternativa verkligheter är en central uppgift för konsten och ett spår som flera av studenterna utgår ifrån. Några intressanta utgångspunkter i den aktuella utställningen är kvantmekanik, hoarding, överflöd, mutationer, omslutning, rekursion, tidsskalor, klass, fotboll, inrutade system, den kapitalistiska realismen, arbetsdelning, flöden och kantglöd. På utställningen öppnar sig vardagliga och samhälleliga system, digitala och analoga rum mot varandra på nya sätt. Det skall verkligen bli spännande att följa studenterna i deras fortsatta projekt.

Palle Torsson
Lektor i Konst