Konstfack Degree Exhibition 2018 / Vårutställning 2018


Oscar Emanuel





Product placement - Damaged goods in mint condition

Repetition and recognition are powerful tools. When something is repeated over and over it eventually grows to become standard, and after a while so normal that we stop reconsidering or even noticing it. It’s just there. And it becomes almost impossible to imagine something else. The same goes for most things, even pure lies. Trademarks are therefore repeated in infinity. And while we shake our heads wondering who these stupid ads are for, we all fill our homes with the same familiar products.

These works are a reaction on growing up and adapting in a nation dominated by economics, growth, individualism, success, competition, freedom of choice, anxiety, consumption, unattainable ideals, fear, suspicion and isolation as well as deeply rooted nationalistic, racist and patriarchal power structures. All in a nation where police officers and security guards work 24/7 to clean out the ones who security signs, alarms, surveillance cameras, barbed wire fences, ticket gates and other designs don’t manage to exclude. This is all part of a wider social development where the most vulnerable groups of society are being removed from public spaces and slowly erased from our consciousness. All in order to hide the rejected, and not bother profitable consumers.

Product placement - Damaged goods in mint condition

Upprepning skapar självklara sanningar. Upprepas något tillräckligt många gånger blir det till slut så vanligt att vi slutar ifrågasätta eller ens notera det. Det blir svårt att föreställa sig något annat än det vi ser varje dag. Samma sak gäller det mesta, även rena lögner. Varumärken upprepas därför ständigt. Och samtidigt som vi skakar på huvudet åt den korkade reklamen, fyller vi våra kylskåp, garderober och badrum med samma välbekanta produkter.

Dessa arbeten är en reaktion på hur det är att växa upp och försöka passa in i ett samhälle som styrs av ekonomiska intressen, tillväxt, individualism, framgång, konkurrens, valfrihet, ångest, konsumtion, ouppnåeliga ideal, rädsla, misstänksamhet samt väl bevarade nationalistiska, rasistiska och patriarkala maktordningar. Allt i ett land där poliser och väktare arbetar dygnet runt med att städa undan de som skyltar, larm, kameraövervakning, taggtråd, staket, tunnelbanespärrar och annan design inte redan lyckas stänga ute. Det är en del av en samhällsutveckling där redan utsatta grupper osynliggörs och körs bort från gemensamma utrymmen och offentliga platser. Allt för att inte besvära lönsamma konsumenter.


Master

Visual Communication


Headbone connects to the neckbone, Neckbone connects to the armbone, Armbone connects to the handbone, Handbone connects to the internet, Connected to the Google, Connected to the government

In the song “The Message”, released in 2010, the artist M.I.A. paints a picture of a symbiotic relationship between governments, companies and ourselves, our thoughts and actions. A picture that could be considered abstract and dystopic. During the spring of 2018 we will find out whether Cambridge Analytica gathered the personal details of over 80 million Facebook users which were allegedly later used in, and probably influenced, the American election — a more concrete scenario, yet one that is still far too complex for any one of us to understand or relate to. So what in fact is needed to make visible to us the realities we live in? And how do we find the space to address these in our day-to-day lives?

In a time when the deeply rooted human need to communicate with one other is becoming a commodity in a global market and a target of political actions, it is hard at times to find space that we can call our own. And maybe that is precisely why these spaces are so essential. They are spaces for creating resistance to a development we are all part of but one which no one can get a proper overall view of or want to be held ultimately responsible for.

We see signs of this very resistance in this year’s graduates in Visual Communication, and we also see the will to react and act — to be accountable and to remind ourselves or each other that other realities are possible. As well as many of these projects use as their starting point truths of a personal nature, they also show how this narrative is formed and reformed through our relationships and through encounters with historic and ongoing facticity. And maybe it is precisely this examination of parallel realities that allows us to create knowledge and forms of expression that neither trust in the habitual nor become lost in precipitated truths. Maybe this is key to our regaining power. Goodbye, alternative facts, and welcome to the visual communicators of the future!

Sara Teleman
Professor of Illustration

Johanna Lewengard
Professor of Graphic Design

Headbone connects to the neckbone, Neckbone connects to the armbone, Armbone connects to the handbone, Handbone connects to the internet, Connected to the Google, Connected to the government

I låten The Message, som släpptes 2010, målar artisten M.I.A. upp ett symbiotiskt förhållande mellan regeringar, företag och oss själva, våra tankar och handlingar. En bild som kan tyckas abstrakt och dystopisk. Under våren 2018 får vi veta att Cambridge Analytica samlat in personliga uppgifter från över 80 miljoner Facebook-användare som senare ska ha använts i, och troligtvis påverkat, det amerikanska valet — ett mer konkret scenario, men ändå alldeles för komplext för var och en av oss att förstå eller förhålla oss till. Så vad krävs egentligen för att de verkligheter vi befinner oss i ska bli synliga för oss? Och hur får vi utrymme att hantera dem i våra dagliga liv?

I en tid när det djupt mänskliga behovet att kommunicera med varandra blir handelsvara på en global marknad och föremål för politiska skeenden, är det ibland svårt att hitta ett utrymme som vi vet är vårt eget. Och kanske är det just därför dessa utrymmen är så viktiga. De är rum för att skapa motstånd i en utveckling som vi alla är en del av, men ingen riktigt kan överblicka eller vill hållas ytterst ansvarig för.

Genom årets avgångsstudenter i visuell kommunikation ser vi tecken på just det här motståndet, men också på en vilja att reagera och agera — för att ta ansvar och påminna oss själva eller varandra att andra verkligheter är möjliga. Samtidigt som många av projekten tar avstamp i sanningar som är personliga, visar de också hur denna berättelse formas och omformas genom relationer och i mötet med en historisk och pågående fakticitet. Och kanske är det just i undersökandet av dessa parallella verkligheter vi skapar kunskap och uttryck som varken förlitar sig på det invanda eller går vilse bland påskyndade sanningar. Kanske är det här vi kan ta makten tillbaka. Hejdå alternativa fakta, välkomna framtidens visuella kommunikatörer!

Sara Teleman
Professor i illustration

Johanna Lewengard
Professor i grafisk design